Äntligen var det dags för att ge sig av på mc semester igen. Två års väntan är över för att få komma utomlands igen.

En liten kort resa var planerad, för jag hade inte så mycket tid på mig och jag hade lovat hemma att jag skulle vara tillbaka innan midsommarafton.

Planen är att åka ner till norra Tjeckien och åka småvägarna där i norra delen av landet upp mot Polen, för att sedan fortsätta färden söderut i gränsområdet mellan Tjeckien och Tyskland. 

Rutten i gps:en var inlagd sen länge, först färjan från Trelleborg till Rostock, efter att ha kommit i land i Tyskland kör jag autobahn ner till Berlin. Jag har ju alltid undvikit större städer när jag är ute och åker, men jag har åkt förbi Berlin så många gånger att jag nu bestämt mig för att åka in och titta på Branderburer Tor innan jag fortsätter färden mot Tjeckien.

Som vanligt var jag ute i god tid så jag fick sitta och vänta på färjan i två timmar innan det var dags att åka ombord. Nu gjorde detta inte så mycket då det var ganska många hojåkare som skulle med samma båt så det fanns många att prata med.

En del hade varit iväg på sin semester och en del, som jag var på väg att starta sin semester så det blev många intressanta samtal under tiden vi väntade på att få åka ombord på båten.

Klockan 22.30 avgick båten i tid så det var bara att gå och lägga sig för båten skulle vara framme kl 6.00 i Tyskland.

Tiden går fort när man sover och när dom ropade för väckninig så var vi framme och snart satt jag på hojen på väg mot nya mål.

Eftersom det var söndag morgon så var det nästan tomt på autobahn och farten skruvades upp litegrann när jag fick uppleva något jag aldrig upplevt på autobahn förut. Rådjur hoppade fram från fältet jämte och upp på vägen framför mig, dom var inte så nära att det var någon risk att jag skulle köra på dom, men jag fick testa bromsarna ordentligt innan dom vände om och sprang tillbaka dit dom kom ifrån.

Efter denna upplevelsen så tog jag det lite lugnare på färden mot Berlin. 

Första rasten på resan.

Stannar alltid i Susedalen rastplats när jag åker söderut. Lagom sträcka att åka för att sedan kolla

så att allt sitter fast som det ska.

Första färjekön på två år.

Tänk att man kan längta till att få sitta i en kö.

Men detta har jag verkligen väntat på, att få åka iväg ut i europa igen.

Första stoppet var som sagt Berlin. När jag letade mig fram längs gatorna in mot centrum så blev det varmare och varmare. Snart stod tempmätaren på 37 grader och det blev varmt innanför stället.

Ju närmare jag kom Brandenburger Tor, ju mer poliser noterade jag. Snart så stod det tre bilar och 6 poliser i varje gatuhörn.

Senare fick jag veta att det pågick både ett EU toppmöte och ett Natomöte i Berlin.

Eftersom jag inte visste detta då, fortsatte jag glatt framåt mot mitt mål. När jag kommer fram till Unten den Linden som leder fram till Brandenburger Tor var den avstängd för all trafik, fotgängare fick gå på promenadgatan mellan vägarna tydligen.

Det är ju inte för inte jag kör en Africa Twin så det var bara att köra upp för trottoarkanten och in på gågatan, sedan skickligt manövrera sig mellan alla matställen och promenerande folk.

Enligt gps:en så skulle jag parkera framför Hotell Adlon Kempinski för att promenera runt lite.

När jag kom fram mot hotellet så trodde jag nästan att jag kommit in i en amerikansk actionfilm eller nåt. Fram emot mig kommer ett antal killar i svarta kostymer, vita skjortor, solglasögon och öronsnäckor med ena handen innanför kavajen. Först då noterade jag alla amerikanska flaggor på hotellet samt alla flotta limousiner framför ingången.

-You can't stay or go here sa den ena med en väldigt amerikansk och auktoritär röst, samtidigt som han pratade med kavajslaget.

-But my gps told me to go here, svarade jag med en inte allt för kaxig stämma. (Fyndigt svar va?)

-Move, svarade han kort och nickade bortåt med huvudet.

Snabbt pilade jag iväg, inte i närheten av poliserna som hade sett mig åka på gångvägen utan ut en annan tvärgata.

Nu fick det vara nog med spänning och värme, jag körde planlöst ett par kvarter och lät gps:en räkna om rutten för att ta mig ut ur stan. Jag skulle kollat på Checkpoint Charlie också men vem vet vad som väntar där. Nä, glöm det.

Jag tycker att jag borde fått beröm, jag hittade ju en svag punkt i deras bevakning. Istället blir man  bortkörd.

Nä, mot Tjeckien istället.

Knappt en människa på Brandenburger Tor.

Dom som var ute och gick fick bara gå i mitten.

Dom enda fordonen var ett varubud och massa polisbilar.

Och så jag.

Var lite för varmt för att åka omkring i en storstad.

Ännu svettigare blev jag ju efter mötet med amerikanarna.

Väl ute ur Berlin så åkte jag småvägar mot Tjeckien. Hade siktet inställt på Pirna för att sedan fortsätta ner mot Bad Schandau.

Väl där skulle jag leta upp campingen jag lagt in i gps:en, slå upp tältet, dricka en öl, sätta på lite mat och sedan njuta av kvällen.

Det blev i lite omvänd ordning, när jag väl kom fram i värmen så tog jag två snabba öl innan tältet kom upp, men sedan njöt jag av maten och av kvällen samtidigt som jag fick ner några öl till.

Planen för morgondagen var att låta tältet sitta uppe ett dygn till på campingen för attåka in i Tjeckien och snurra runt i bergsområdet i norra delen av landet.

Efter det var det ju bara att komma tillbaka till ett redan uppsatt tält för att sova en natt till och sedan åka söderut.

Innan jag åker upp mot campingen sitter  jag en stund och kollar in alla båtar som åker på Elbe

Tältet är uppe, flaggan hänger där den ska.

Jag tältar mellan två bäckar, så det är bäst att man ligger still inatt.

Ena sidan är ju gott om plats på, men på andra sidan ligger jag bara någon decimeter från bäcken.

Men den var perfekt att ha för att kyla ölen.

Det är inte alla som har en gammal spårvagn som granne.

Som tur var så gick den bara på dagtid.

Men spåren gick i vägen.

Rätt som det var så mötte man en spårvagn när man kom körande.

På väg in i Tjeckien. Man får lite öststatsvibbar när man passerar gränsen.

Kortet taget från den Tjeckiska sidan.

Dags för Tjeckien.
Hojen är tankad, vattenflaskor är med. Campinggrejerna är kvar på campingen så idag åker jag lätt.

Sitta en stund och se ut över Elba är en bra start på dagen samtidigt som jag åt frukost.

Efter gränsen kommer man till första staden i landet, Hrensko, det första man ser efter gränsen är ett par taxfreebutiker. Hit åker Tyskarna för att köpa alkohol och tobak. Det var otroligt billigt, men sådant hann jag inte med nu.

Det andra som möter dig är en otrolig mängd butiker, alla ägda av kineser som säljer trädgårdsfigurer, flätade korgar och en massa krimskrams. Skulle du råka stanna utanför en butik kommer en kines utspringandes och vill ha en euro i parkeringsavgift.

Detta är ett ställe jag verkligen vill undvika så det var bara att gasa på genom stan, till macken för att tanka billig Tjeckisk bensin och sedan bege sig upp i skogen.

Området häromkring  heter, på den Tyska sidan Sachiska schweiz och man får verkligen alpvibbar när man åker omkring här.

På den Tjeckiska sidan heter området något helt annat, men det går inte att uttala, men det är samma  otroligt vackra natur.

Dom goa vägarna börjar med en gång.

Åker från Hrensko mot Jetrichovice och fortsatte sedan mot Chribska på små små vägar med fantastisk natur.

För att inte nämna vägarna i detta området.

Ibland stöter man på sådana här grottformationer i bergen

Vissa av grottorna var väldigt djupa  och slingrade sig in i berget.

Perfekt ställe att laga lite lunch på.

Kokt wienerkorv och bröd.

Ibland stöter jag på en liten sjö, men det finns inte så många här i området vad jag kunde se

Vägen går vidare genom Cesky Dub och till Jilemnice där jag vänder lite norrut för att sedan ta mig tillbaka

Det är inte lätt att både kolla på den smala vägen och även titta på den fantastiska naturen

Det gäller att ta det lugnt så att man hinner se allt.

Så ska man ju ha kolll på alla kurvor också

Färgerna är fantastiska i området trots att det är väldigt torrt i naturen

Det finns gott om platser att parkera och pusta ut en stund och ta lite vatten

De flesta vägarna jag kört på hitills har haft väldigt bra asfalt, men jag vet från förra gången jag var här att det kan ändra sig väldigt snabbt så man får inte ta något för givet.

Ibland blir man alldeles mållös över alla färger i naturen här

För att nästa stund åka genom fnösketorra skogar

På en av de få raksträckorna hade dom satt upp denna skylten.

Det är ju inte annat än kurvor

Helt plötsligt så var jag i Polen.

Det hade jag inte räknat med, men det är bara att fortsätta framåt

Det är nackdelen när man har gps men ingen öronsnäcka. Man hör inte kommandona när man ska svänga utan man får hålla ögonen på gps:en hela tiden. Jag gillar inte att ha öronsnäckor i när jag kör för jag vill kunna höra omgivningen. Här har jag missat en sväng någonstans och hamnat i Polen tidigare än beräknat. Nu gör ju inte detta något, det är bara att fortsätta framåt så räknar gps:en om rutten. Denna gången räknade den dock lite fel eller rättare sagt den har inte fått med en väguppdatering trots att jag uppdaterade den samma dag som jag åkte.

Enligt gps:en så ska jag köra vägen jag är på i 8 km för att sedan ta vänster i den korsningen som kommer då.

När jag kört 7,9 km stöter jag på en motorväg som inte finns med i gps:en, korsningen jag skulle till är spårlöst försvunnen.

Nåväl, till vänster går en grus/sandväg parallelt med motorvägen. Kör jag den så räknar gps;en om rutten och allt är frid o fröjd.

Grus/sandvägen är så där lagom lös så man måste hålla på gasen för att framhjulet inte skulle gräva ner sig. .

Bestämde mig för att här får man köra lugnt så att inget händer, men vägen gick spikrakt så långt jag kunde se och inga hinder fanns det. Det var helt platt så jag såg hur långt som helst.

Som jag bestämt så körde jag lugnt ut på vägen, men sen så blev det långtråkigt så det gick fortare och fortare och sedan tänkte jag att här borde man kunna köra om bilarna på motorvägen.

Sagt o gjort Africa twinnen fick kugga ner två steg och gasrullen vreds i botten och så for vi iväg. Lyckades faktiskt ta mig förbi ett par bilar när jag såg en liten förändring i vägen.

Dom hade grävt ner en trumma under motorvägen men på den grusvägen jag åkte hade dom valt att gräva ut en kanal med sluttande sidor så bilar kunde ta sig över så helt plötsligt försvann marken och jag befann mig i luften, landade nere i svackan utan problem, men sen skulle jag upp för den igen. Där blev det lite spännande för där blev vi verkligen airborn jag och min hoj. Hann tänka att nu måste jag väl landa snart innan jag verkligen landade. Nu blev det inget högt hopp men av hastigheten blev det långt, Inte en aning om hur långt men det var rekord för mig på en stor adventurehoj. När jag väl landade så insåg jag att jag måste ta det lugnare och med bilarnas uppmuntande tutande så bromsade jag  lite och körde i ett vettigare tempo.
(Detta var hur jag upplevde det. Det kanske inte alls var så långt, men jag vill tro det.)

Under tiden hade gps:en iallafall hunnit räkna om rutten och hade nya förslag på gång. Nu var den ju inställd på att inte undvika grusvägar så den visade in mig på en annan grusväg som bara blev mindre och mindre för att till slut bli två knappt skönjbara hjulspår. Glatt körde jag vidare och började närma mig bebyggelse. Tyvärr så lotsade den in mig mot en trädgård som gps:en inte visste om att den fanns. Nåväl, det såg ut som att trädgården inte hade något staket men en häck fanns runt om den fast med ett litet hål där jag kunde köra genom.

Väl genom häcken hamnade jag på baksidan av en tomt där det pågick en Polsk groggfest. Där satt ett antal Polacker med vodkaflaskan i ena handen och cocacolaflaskan i andra och stumt kollade när en Africa Twin helt plötsligt kom genom häcken, över gräsmattan och vidare jämte garaget och ut på gatan. Tyvärr svängde jag åt fel håll när jag kom ut på gatan och upptäckte att jag hamnat på en återvändsgata. Det var bara att vända för att åka förbi trädgården jag kom genom en gång till.

Så dags hade en del faktiskt kommit på fötter och stod och hejade på mig när jag köre förbi.

Resten av dagen gick faktiskt utan några mer incidenter.

Efter äventyret i Polen fick jag stanna en stund och pusta.

Efter dagens äventyr var jag tillbaka på campingen och tog en välbehövlig dusch.

Sedan gick jag iväg till restauranten för mat och öl samt lite tjöt med andra som satt där.

Tillbaka vid tältet justerade jag morgondagens rutt i gps:en utifrån de tipsen jag hade fått av middagssällskapet.

Nu var det dag att ställa in siktet söderut och åka i gränsområdet mellan Tjeckien och Tyskland, mest inne i Tjeckien.

Vädret såg lovande ut för morgondagen, hojen gick som en dröm. Detta kommer att bli bra.

På morgonen packade jag ihop mina grejer och åkte iväg. Efter ett kort stopp på Lidl för inköp av frukostbröd, pålägg och juice så for jag iväg för att leta efter en bra plats att äta frukost.

Färden var planerad att gå via Dubi och Litvinov i Tjeckien och fortsätta söderut längs gränsen.

Fantastiskt fint även åt detta hållet

Mycket rovfågel här uppe i bergen

Enorma ängar här uppe som aldrig verkar ta slut även om denna gör det.

På vissa gick det grusvägar så att man kunde gena lite 

Och så kommer man ut på vägen igen och fortsätter

Man pendlar hela tiden mellan bergslandskap, skogar och ängsmark

När man åker genom dom stora skogsområdena här, speciellt i Tjeckien så är vägarna spikraka under långa sträckor.

När jag kom körande på en sån sträcka hade jag lagt i farthållaren och satt o drömde mig bort en stund. Tyckte att jag såg, innan jag körde ner i en liten svacka att jag hade skog rakt framför mig. När jag kom upp ur svackan såg jag att vägen tog slut en kort bit framför. Efter en kort reaktionstid var det bara att bromsa med allt jag hade och fick stopp på hojen med framhjulet inne i skogen. Tack Hondas ABS för att du fungerar.

Vägen svängde nästan 180 grader, inte en varningsskylt eller något annat som varnade om en skarp kurva. Tur att man, trots att man drömmer sig bort lite har förståndet att hålla koll framåt och reagerar på förändringar i naturen.

Det var bara att ta ett litet kort varv i skogen så  jag kom upp på vägen igen och fortsätta. 

Många skidanläggningar här uppe i bergen men knappt någon verkade ha öppet på sommaren

Det bara fortsätter och fortsätter

Älskar min Africa Twin

Den ser både maffig och arg ut på samma gång

Ibland åker man ner i dalarna och genom någon liten mysig by.

Sen fortsätter man uppåt igen och tränar lite kurvteknik

Oftast har man en fantastisk utsikt

Ibland så kryper skogen på mig från något håll eller bägge och så kan man köra i skuggan en stund

Så är man ute bland fälten igen efter en stund

Framme i Oelsnitz Vogtland och campingen där.

Ett par goa öl passade bra efter denna dagen.

På plats på campingen.

Här träffade jag en äldre tysk farbror som var på cykelsemester. Han pratade inget annat än tyska som jag inte kan ett ord av men vi pratade på under hela kvällen och hade trevligt.  Tänk vad ett par öl kan göra när man träffar nya människor.

Tidig morgon.

Idag ska jag med kvällsfärjan, men jag har gott om tid på mig så det blir småvägar upp genom Tyskland.

Körde på mindre vägar i lugn och ro och njöt av livet.

Små byar passerades hela tiden

Denna delen av Tyskland var ganska platt och det var jordbruk på bägge sidorna av vägen nästan hela tiden.

Ibland passerar  jag små fnösketorra skogar. Det kan inte ha kommit mycket regn i detta området.

Jag fick för mig att jag ville testa en annan väg än den gps:en föreslog, så jag skrev in vart jag ville åka och talade om att den inte behöver undvika grusvägar.

Genast dirigerade den in mig på en grusväg över ett fält och in i en skog. På fältet var vägen bra men i skogen blev det bara två hjulspår som även dom blev mindre och mindre.

En egenhet min gps har är att den slarvar lite med avstånden. Oftast visar den rätt  och räknar ner från 100 m och minskar med 10 m fram till korsningen. Ibland gör den som den gjorde nu. Den talade om att det var 100 m kvar till ett t-kors för att sedan tala om att nu är det 20 m kvar. Vägen som korsade oss var två hjulspår från någon större skogsmaskin, med andra väldigt djupa spår. Jag fick stopp på hojen i tid, men tyvärr så stod framhjulet i ena spåret och bakhjulet i det andra samtidigt som hojen hängde på mittremsan och dinglade.

Jag hade ju inte planerat för någon mer avancerad offroadkörning denna resa så några större verktyg hade jag inte med mig. Jag ställde hojen där den var, något stöd behövde den inte den stog bra för sig själv. Fick tag i lite grenar som jag kunde hacka bort lite jord med för att sedan stå jämte hojen och försöka vagga upp den ur hjulspåren. Lite för mycket gas och den grävde ner sig djupare. Till slut så kom jag iallafall upp ur spåren och då uppkom nästa problem. Jag stog inne i en väldigt tät granplantering och kunde ju inte backa ur den igen för då hade jag hamnat i hjulspåren igen.

Nåväl, det var bara att ta sikte jämte granarna och försöka köra en halvcirkel så att jag kom upp på spåren igen samtidigt som jag hoppades att det inte skulle finnas några gropar i marken för jag såg ju ingenting med alla grenar i ansiktet.

Till slut kom jag upp på spåret och ut på en asfaltsväg och fortsatte färden.

När jag kom fram till nästa by, svettig och eländig så blev jag så innerligt trött på tyska småvägar, tyska byar och städer,

30-sträckor,  trafikljus, fartkameror överallt, temperatur över 30 grader och poliser med laser att jag valde att snabbast möjligt ta mig ut på autobahn igen för att få lite hastighet och lite svalka. Så sista 10 milen blev på autobahn.

När himlen ser ut så här och det är över 30 grader i skuggan då vill man inte sitta fast med en stor adventurehoj i skogen.

När jag kom fram till Rostock så blev det ett obligatoriskt stopp i Bordershop för att fylla upp packväskorna igen.

Efter det hann jag med att åka in till stan och hitta ett matställe och käka lite för att sedan åka till färjan.

Ännu en färjekö.

Jag skulle ta nattfärjan till Trelleborg så jag hade några timmar att slå ihjäl.

Färjan skulle gå kl 23.00 med incheckning från kl 21.30. Klockan 20.00 ca kom det upp på displayen "delayed", inget mer.

Alla undrade vad som pågick men incheckningarna med TT-Line är ju med automater så ingen personal finns på plats.

Nåväl, det löser sig alltid. Vi var ett gott gäng mc-folk där från flera länder så vi började som alltid mc-folk gör, bilda en grupp och diskutera hojar, resmål mm. Vi hade ganska trevligt där på asfalten. En av dom hade varit borta på TT-lines kontor och fått tag på någon som visste att färjan var försenad och incheckningen skulle öppna kl 23.30 med avgång kl 01.30

Nåja, det är inget att hetsa upp sig för. Färjan kommer inte fortare för det men vi var lite tjuriga för att det inte kom någon information till alla som köade så vi fick gå runt och berätta för alla som satt och väntade.

När det var gjort och vi var samlade igen sa ett Engelskt par som var fantastiskt roliga att dom skulle till några Svenska vänner och fira midsommar.

- Det skulle vara så roligt om jag både kunde sjunga och dansa "the frogdance" sa hon till mig. Det skulle knäcka våra kompisar när vi firar midsommar.

- Då fixar vi det, sa jag. Vi har ju tid på oss.

Att dels lära henne den Svenska texten och sedan översätta den, för hon ville ju veta vad den betydde också, var en utmaning, men dom flesta som stog och lyssnade hängde på och försökte.

Att höra Engelsmän, Tyskar, Italienare och Österrikare sjunga Små grodorna på Svenska var en upplevelse som jag inte kommer att glömma på många år.

Sen gick vi över till dansen, där en hoj fick vara midsommarstång och ett gäng galna mc-folk i mc ställ börjar dansa och sjunga Små grodorna var en syn som för alltid har fastnat på näthinnan.

Det var nog fler som undrade vad som pågick för bilar började tömmas och publiken blev större och större samtidigt som alla filmade med telefonerna. Hamnar inte detta på youtube så är det ett mirakel. Hoppas inte det.

Efter lite övning där alla bröt ihop fullständigt så avslutade vi  träningen av det Svenska midsommarfirandet.

Hoppas att det gick bra för dom på midsommar.

Jag fick iallafall en inbjudan att jag alltid var välkommen hem till dom i södra England när jag kommer över dit. Det får jag se till att göra för roligare personer har jag knappast träffat.

Till slut öppnade incheckningen och först i kön stog ett Tyskt par som var särbos och hade varsin hoj. Tjejen knappade in bokningsnumret och åkte in, när det var killens tur så såg jag att han knappade in bokningsnumret flera gånger, men grinden öppnade sig inte. Efter en stund gick jag och några andra fram och kollade om vi kunde hjälpa till. Vi såg att han gjorde rätt, men inget hände.

Efter ett antal misslyckade försök där det bara stog "ogiltigt nummer" så vände stackarn på pappret och upptäckte att han hade bokat in sig på Stena Line fast vi andra skulle åka TT-line.

Den färjan går 30 min innan vår och incheckningen hade stängt, men båten låg kvar ännu. 

Dom hade bokat sina biljetter separat och trott att dom hade bokat samma båt.

Hoppas han kommer med, sa tjejen. För han har tältet och min sovsäck på sin hoj. 

Till slut kom färjan och vi kunde åka ombord och snabbt komma upp för att lägga sig och sova en stund.

På morgonen tog vi ett allt för snabbt farväl av varandra och fortsatte åt respektive håll.

Incheckning kl 23.30 bara för att köra 200 m och sedan ställa sig och vänta 1 ½ timme igen

Någonstans där framme ligger Sverige

Båten körde in mycket tid under natten så vi kom till Sverige på nästan utsatt tid.

Eftersom klockan skulle vara runt 8.00 när jag passerar Lomma så tänkte jag åka in till några branchkollegor på Packdesign och se om dom hade något kaffe på. Det hade dom och pratiga var vi också så jag kom inte från Lomma förrän klockan började närma sig 10.30

Bäst att ringa till hustrun och meddela att det hade blivit en liten försening och hemkomsten är lite senare än planerad.

Autobahntempot satt kvar i hojen så färden upp till Alingsås gick snabbt och smidigt och sen var denna resan slut

Ett litet stopp efter Hallandsåsen fick det bli.

Norra Tjeckien är ett fantasiskt fint land med en vacker natur. Vägkvaliteten skiftar ganska ordentligt från slät fin asfalt till hur många gånger kan man lappa en väg egentligen? Alla skyltar är på Tjeckiska, inget är anpassat för utländska turister och väldigt få Tjecker prata Engelska, men det löser sig ändå för dom är väldigt vänliga och hjälpsamma. Iallafall dom jag har träffat på.

Ni som funderar på att åka dit, tveka inte. Det kommer att bli en upplevelse om ni bara håller er ifrån de stora motorvägarna och letar er in på dom små vägarna som går igenom de små byarna.

Nu blev jag sugen på att åka dit igen.

Att  åka på mina resor själv är ett av dom bästa besluten jag gjort, men det gäller att ha en positiv inställning och att bjuda på sig själv så kommer man att träffa så många olika människor från olika delar av världen som man antagligen inte kommer att träffa när man åker i ett stort sällskap.

Men det är ju bara vad jag tycker, ni andra gör ju precis som ni tycker och är bekväma med. Ni kommer säkert att ha lika roligt som mig, men på ett annat sätt.

Nu är det dags att börja fundera på resan i augusti. Vart vill jag åka, vad vill jag se?

Ska det vara så hiskeligt varmt nere i södra europa är jag inte säker på att jag vill vara där, men vart ska jag åka istället?

Det är ganska angemäna problem jag har och har jag inte större problem än detta så har jag ett ganska bra liv.