Här har jag varit
Här har jag varit
Så var det dags för årets andra resa.
Denna gången tänkte jag mig en resa till Frankrike igen. Det var några pass som jag hade missat och alptoppar jag ville åka för första gången och andra som jag kunde tänka mig att köra ännu en gång.
Som vanligt när jag ska iväg så har jag bråttom att hoppa upp på hojen så fort semestern har startat och denna gången var ju inget undantag. Fredagens båt hann jag inte med så jag tänkte ta lördagsbåten från Malmö till Travemünde som avgår efter lunch. Tyckte detta var en smart idé när jag bokade båten, då kunde jag ta det lite lugnt och prata lite med frun innan jag åkte men efterhand som jag tänkte på det mer och mer så insåg jag att detta kanske inte var så smart ändå. Båten kom ju inte till Travemünde förrän 23.00 på kvällen, så vad skulle jag göra då? Komma in på en camping går ju inte, dom är ju stängda, hotell är ju ingen idé så sent på kvällen så jag kom på den smarta lösningen att jag sover lite på båten så är jag pigg och alert för en nattkörning på autobahn. Då hinner jag ju komma en hel del mil innan dagen kommer och då är det ju bara att mata på.
När klockan var närmare två på natten insåg jag att detta var en fruktansvärd dum idé. Det var kolsvart, hastigheten är hög och det varnas för rådjur på vägtavlorna hela tiden längs vägen och jag vet sedan tidigare att det är lite si och så med viltstaket längs autobahn.
Jag tog ett vettigt beslut och åkte in på ett rastställe och där hade jag turen att träffa på ett gäng Holländska hojåkare som höll på att slå läger för natten, så jag frågade om jag kunde göra dom sällskap så jag slapp ligga ensam och riskera några konstigheter från en del fult folk som åker omkring och letar efter ensamma resenärer på rastplatser. Självklart fick jag det så jag tog fram liggunderlaget och sovsäcken och sov resten av natten under bar himmel. Otroligt vad gott jag sov den natten.
Vi vaknade till vid halvsju och gick och köpte lite frukost som vi åt tillsammans innan vi sa hej då till varandra och körde vidare. Jag hade kommit norr om Osnabrück under natten så det var bara att mata på för att sluka mil. När jag närmade mig Kassel så började skyarna bli mörkare och mörkare och efter att ha passerat Kassel öppnade skyarna sig ordentligt. För en gångs skull hade jag varit förståndig och stannat i tid för att ta på mig regnstället och regnhandskarna så när regnet kom så var det bara att köra vidare.
En rolig grej hände när det regnade som värst. Det var inte speciellt kallt, men det regnade ordentligt och jag låg i ca 110 km/h när jag blev omkörd av ett stort gäng HD-folk med västar på sig. Dom kom körande i T-shirt, väst och jeans fullständigt ignorerade regnet och körde om mig i högt tempo utan några som helst tankar på att stanna till och invänta bättre väder eller sätta på sig regnställ.
Regnet höll på av och till, mest till hela dagen och en bit in på kvällen så det var väl en sådär start på denna resan.
Planen var att under denna andra dagen skulle jag hinna ner till Morbier för att slå upp tältet där för natten. Under tiden jag körde i Tyskland på autobahn så såg det ut som att jag höll tiden bra, men så fort jag passerade in i Frankrike och Mulhouse så hade jag ställt om gps:en till "undvik motorväg" och då tappade jag tid i rasande fart. Dom Franska mindre vägarna är nämligen uppbyggda som så att det är 80 km/h på landsvägen, sen när du kommer till en by eller samling med hus så sänks hastigheten till 70 km/h en stund innan byn för att gå ner yttligare till 50 km/h när du passerar stads/bygränsen för att sänkas yttligare till 30km/h inne i centrum eller förbi skolor mm. Och det finns många små byar och samlingar med hus som motiverar denna fartbegränsningen.
Detta ihop med regnet och den tilltagande skymmningen gjorde det inte varken lätt eller roligt att köra. Det som fick mig att bestämma mig att avsluta dagen tidigare var att jag passerade ett rådjur som hade frambenen på vägen och bakdelen i diket och jag såg den inte förrän jag var jämte den och den hoppade till och vände tillbaka till skogen.
Då var det dags att stanna tyckte jag, så fram med gps:en och knappa in närmsta camping som låg längs vägen och sedan följa gps:en dit. Som tur var så var det bara ca 20 km till jag kom till en liten by som hade en camping i närheten.
När jag väl satt upp tältet och börjat laga mat så slutade det att regna och det var det sista jag såg av regnet för denna resan.
Som vanligt en liten bensträckare när jag kommer ner mot Skåne
Känns som att jag börjar kunna det här med att stå och vänta på färjor.
Första semesterölen. Det är något visst med den.
Så kan man sitta på däck och avnjuta denna utsikten under tiden
Vägen ner genom Tyskland är ganska händelselös om man kör autobahn.
Andra natten, första tältuppsättningen.
Flaggan sitter uppe också. Det brukar vara en ganska bra sällskapsstartare att ha flaggan uppe.
Många som vill diskutera var man är ifrån. Jag har hört allt från Norge, Danmark, Finland och Åland men de flesta vet faktiskt var jag är ifrån.
På en promenad efter maten hittade jag en liten flod som gjorde att jag längtade efter flugfiskegrejerna igen.
Det märks att man börjar komma till mer kuperad terräng nu i alla fall.
På morgonen hade det börjat att klarna upp. Det var bara på bergstopparna som molnen envist hängde sig kvar.
Men det var ju det sista jag såg av regnet för denna resan.
Dag tre. Nu börjar den egentliga semesteråkningen. Inte en motorväg så långt ögat når på flera dagar utan bara körning på småvägar i lugnt tempo och bara njuta.
Efter en koll på gps:en så såg jag att jag låg 16 mil efter schemat och det kör man inte ikapp på dessa vägar. Jag hade inget behov av att göra det heller, det är inte första gången mina planer falerar, jag tror faktiskt inte att mina planer har hållt någon gång jag varit ute. Det finns alltid någon plats att titta på man inte har räknat med, en väg som ser roligare ut än den man har planerat, nya kompisar man träffar på campingen och dricker för många öl på kvällen med så man inte kommer iväg förrän sent på förmiddagen. Ja, det finns hur många anledningar som helst att mina planer inte ska gå i lås och det händer hela tiden. Så varför hetsa upp sig över detta, det är bara att köra enligt gps:en och samtidigt veta att det är inte sista gången som planerna falerar, men man har ju semester så varför stressa över detaljer.
Men denna dagen var planerad att komma fram till Alperna och gärna köra över några alppass också, så det var bara att sätta sig upp på hojen och dra iväg.
Små sköna vägar och en och annan gammal borg denna dagen
Det börjar märkas att man kommer högre och högre upp.
Det blir mer och mer kuperat hela tiden
Och när man kommer ut ur skogen så ser man att man är på högre höjd nu
Utsikten börjar bli bättre och bättre
Tycker det är häftigt när molnen håller sig kvar över bergstopparna
Andra natten i tältet.Jag passerade Albertville och såg en campingskylt.
Magen kurrade efter öl och vem är jag att sätta mig upp mot magen så det var bara att följa skylten, sätta upp tältet och öppna första ölen.
Efter det så öppnades ett par till för nu var temperaturen över 30 grader
Fram till nu har jag hållt mig i de lite mer lägre områdena då jag redan har kört över de passen som har varit i området. Köra alppass är väl ganska roligt, men jag tröttnar ganska snabbt på serpentinvägar. Full fart framåt, broms, lägg ner, lyft upp hojen med gasen, full fart framåt, broms, lägg ner osv osv. Det är ganska roligt en stund, men för mycket av det blir ganska tröttsamt och långtråkigt. Håller man sig i de lägre områdena så är det långa svepande kurvor och underbara mc vägar. Men tanken var ju att klättra över några av dom så idag är det dags.
Konstaterade att det inte blev för många öl på kvällen utan att jag kunde köra vidare utan några problem. Packade ihop tältet och var iväg innan nästan alla på campingen hade vaknat.
Så är det alltid för mig. När man jobbar så går jag upp klockan 4.30 och när jag är ledig så säger kroppen till att nu är det dags att vakna och då är klockan aldrig mer en sex på morgonen. Finns ingen chans att sova mer så efter att jag gjort morgontoalett, packat ihop allt så är klockan före sju och jag är iväg igen. Då förstår ni allihop att det inte blir så många öl på kvällen om man ska kunna köra hoj vid den tiden. Det är många campingar som jag har fått bryta mig ur för att dom inte har öppnat bommarna ännu när jag ska ge mig av.
Men å andra sidan så är det härligt att köra hoj nere i Europa tidigt på morgonen innan alla har vaknat och luften är behagligt sval och skön.
Nu börjar temperaturen krypa upp mot 30 grader, men inte mycket över på dagen så det var varmt och härligt att åka omkring och se sig om och stanna lite varstanns för att ta kort eller fika lite.
Liten paus för att dricka lite vatten är aldrig fel
Nu börjar det bli varmt och skönt
Det är inte så mycket vatten i floderna, men det var mer vatten än när jag var här förra gången. Då var dom helt torra.
Nu börjar det branta till sig ordentligt när jag kom fram till första alppasset. Col du Galipier, men först något lägre pass som ska passeras först.
Härligt när vägen går längs bergssidorna och sedan kommer några serpentiner för att sedan svepa vidare i härliga böjar.
Tar en liten stund att komma in i körningen med full packning på, men efter en kort stund så sitter nerläggen perfekt i böjarna.
Älskar att stanna till vid vägkanten och kolla in cyklilsterna när dom kommer frustande för att sedan hoppa upp på hojen och dra förbi dom med ett bröl.
Ibland stannar man ju för utsikten också
Oftast är den ju inte helt fel.
Första lilla passet avklarat. Col du Telegraphe. Inte så högt men många goa kurvor och svängar samt en fantastisk utsikt över bergen.
Som vanligt mycket cyklister ute och flåsar sig upp för berget, men ovanligt lite husbilar som stoppar upp det hela. Kan vara att jag var här tidigt på morgonen, husbilsfolket låg ju och sov när jag länmade campingen.
Nu är det bara att stå och beundra utsikten en stund, ta några kort och morsa på alla hojåkare som kommer och fara iväg igen.
Sen tar vi oss an nästa pass, Col du Galipier.
Det ser ut som en klarblå himmel, men samtidigt är det soldis också
Fikastället och träffpunkten på Col du Telegraphe. Här och på andra sidan vägen samlas hojåkare och utbyter åsikter om hur en kurva ska tas på rätt sätt med hojen
Upp mot Col du Galipier
Många härliga kurvor upp till toppen
Det där med vägräcken är dom inte så noga med på sina ställen
Vägen slingrar sig sakta upp genom dalen för att sedan övergå till serpentiner
Ibland är det svårt att följa hur vägen går när man ser den uppifrån
Man får träna kurvteknik i alla fall
Framme på toppen
Här var det lite mer hojåkare och annat folk, men nu är ju klockan lite mer på dagen.
Många som passar på att ta kort eller bara beundra utsikten en stund.
Flera sällskap som stog och hejade på cyklisterna som kämpade uppåt och även väntade på dom med vatten
I korsningen där nere kan man välja att åka genom tunneln eller åka över berget.
Vem fan vill åka tunnel genom berget när det finns en väg över?
Nu när jag tagit mig upp för Col du Galibier så var det dags att ta sig ner också. Samma sak som uppför men man behöver inte gasa så mycket.
Nästa mål var Col de la Bonette, ett av de högsta passen i Europa enligt många men den tårformade vägen som går runt toppen av Cime de la Bonette är i alla fall Europas högst belägna asfaltsväg på 2860 m.
Vägen dit är cirka 15 mil och man passerar massor av skidorter på vägen dit, en del mer eller mindre kända orter.
På vägen dit såg jag även resans enda olycka. En mc hade gått av i en ganska svag kurva på grund av att en mötande bil körde om en annan bil, då blev det ingen plats kvar för hojen. Stannade naturligtvis och frågade om jag kunde hjälpa till, men det var redan tillräckligt med folk där som gjorde vad dom kunde. Man såg bara ett hål bland träden där hojen hade slagit av flera träd och landat väldigt långt ner i ravinen, även föraren låg där nere. Hur det gick för honom vet jag inte, men räddningsfordon var på väg så det fanns ingen anledning för mig att stanna kvar och vara ivägen för räddningspersonalen. Även chockade kompisar till mc föraren samt bilisterna var på plats.
Av respekt för de inblandade så tog jag naturligtvis inga kort på denna händelsen.
Efter detta så blev det en betydligt lugnare resa neråt och man får sig en tankeställare när man ser en sån här olycka.
Cirka en mil innan Barcelonnette så är korsningen där man svänger av mot Col de la Bonette och jag var där redan vid lunchtid så jag bestämde mig för att åka in till stan och se om jag hittade en camping för det var här jag hade planerat att övernatta. Camping var lätt att hitta, det fanns flera stycken så det var bara att checka in på en av dom, slänga upp tältet och kasta in all packning där så att man hade en liten lättare hoj att baxa runt med när man skulle upp till topps igen. Passade även på att äta lite lunch när jag ändå var här nere i stan.
Passade även på att fylla upp vattenflaskorna så att jag hade vatten att dricka vid stoppen.
Snacka om klart väder. Man kan se hur långt som helst här uppe på höjderna.
Ibland stannar man bara och stirrar. Det är otroligt vackert överallt.
Många fototillfällen blir det under en dag.
Framme i Barcelonnette. Snabbt upp med tältet, in med packningen, fylla på vattenflaskor, äta lunch och sedan iväg igen
Just det ja, flaggan måste ju upp också. Den fick vara nerstucken i marken medan jag var borta.
En bit in på starten av Col de la Bonette.
Det går ganska kraftigt uppför ganska omgående
I början är det ganska långt mellan serpentinerna. Det kommer att ändras
Älskar de här mer svepande kurvorna
Här var det långt ner till botten
Kollar lite på en cyklist som har fått punka samtidigt som jag läskar mig lite med vatten.
Där nerifrån någonstans kom jag från
Kan det bli bättre?
Kul att kunna titta bakåt/nedåt och följa vart man har kört
Sista backen innan toppen
Uppe på toppen av Col de la Bonette.
Det var många kurvor innan jag kom upp hit, men nu är jag här.
Utsikt från toppen
Många hojåkare som pustade ut innan det är dags att åka ner igen
Hondan ville vara med också
Det går ju att ta sig lite högre upp, fast då till fots.
Det var inte aktuellt med mc kläderna på sig. Jag nöjde mig med att ta kort på dom som var där uppe.
Och nu åker vi neråt igen
När jag påbörjade nerfarten så inträffade det första missödet jag har haft under alla mina resor.
Nära toppen, på den smala delen av vägen fick jag möte med en bil. Han var väldigt rädd för kanten och låg väldigt mycket i mitten på den smala vägen så han trängde ut mig mot bergskanten och ut i gruset, eller skärvorna kanske man mer kan kalla det. Helt plötsligt pyste det till och luften i framhjulet försvann på bara några sekunder. Som tur var så var jag ju inträngd och alltså hade bromsat in ordentligt annars hade det ju kunnat gå riktigt illa. Å andra sidan, hade bilen hållt ut till höger ordentligt så hade detta aldrig hänt.
Medan jag stog där och förbannade alla bilförare och alla andra jag kunde komma på så var jag i alla fall glad att jag inte hade lagt ur punkalagningssatsen när jag tömde väskorna nere i stan. Som tur var så ligger ju den satsen i väskan som är över skyddsbågarna framme under tanken.
HItta hålet var inga problem, det var ett 15-20 mm långt jack i däcket. Det fick mig att fundera på om jag hade lagningskorvar så det räckte till detta hålet. Jag hade ju hjälpt två andra hojåkare genom åren med punka så jag var osäker på hur många jag hade kvar. Fram med grejerna och började stoppa i korvar. Tre stycken började jag med, men det räckte inte. Nu hade jag bara en kvar så det gällde att placera den rätt.
Det gick ganska hyfsat. Luftflödet minskade betydligt men luftbubblor bubblade så muntert när jag la på lite saliv för att kolla. Jaja, det är tur att jag har med en minikompressor så den fick jobba på under nedfärden. Fick stanna tre gånger till innan jag kom ner från berget och in i stan igen.
Under nerfärden funderade jag på hur jag skulle lösa detta problemt mitt uppe i alperna. Ska jag bli tvungen att ringa en bärgare som får ta hojen till någon större stad med mc verkstad eller ska jag åka själv och pumpa med kompressorn titt som tätt? Beslutet blev ganska lätt tyckte jag, det är ju därför man har försäkring på hojen för att lösa sådana här problem, så bärgare får det bli från campingen.
När jag satt och muttrade för mig själv så funderade jag på en liten lokal jag sett direkt när jag kom in i Barcelonnette. Det stog ju Sport Moto på väggen och var det inte en motorcykel målad där också tro?
När jag kom in i stan hittade jag huset med en gång och visst var det en hoj målad på väggen. Det var ju bara att åka in på vinst och förlust. Klockan började närma sig halv sex så det är ju ingen större chans att det är öppet, även om det skulle vara det så är ju chansen att dom har ett framdäck till min hoj hemma på lager försvinnande liten.
När jag kom in på gården så såg jag att portarna till verkstaden var öppna och där höll en äldre gentleman på med att byta däck på en annan hoj.
Gick in och försökte prata med farbrorn, men han kunde bara franska så jag pekade på framhjulet på den hojen han höll på med och pekade ut mot min hoj. Han muttrade något och följde med mig ut för att titta på min hoj. Efter lite mer mutter och kontroll av dimensioner så gick han in på verkstaden igen och ut i förrådet, efter en stund kommer han ut med ett framdäck av exakt samma fabrikat och dimension som jag hade på min hoj. Oui, var det enda han sa och så tecknade ha 5 min medan han gör ordning den hojen han höll på med.
Visade sig vara en tysk som hade råkat ut för exakt samma som mig och lagat sitt däck på samma sätt jag gjorde och med liknande resultat.
Rätt vad det var så fick han upp min hoj på centralstödet och under med en domkraft för att lätta framhjulet och sedan så stog jag bara och häpnade. Jag har aldrig sett någon skruva av bromsok och däck så snabbt för att sedan skifta däck, balansera och montera tillbaka det. Det tog inte många minuter och sedan var det betalt och klart att köra igen.
Fick möjllighet att prata med den andra mekanikern på verkstan som kunde lite engelska och frågade hur det var möjligt att skifta så snabbt. Det visade sig att farbrorn hade varit proffsmekaniker i ett racingstall i många år så skifta däck var något han gjrde i sömnen.
Försäkringbolaget får vänta ett tag till på mitt ärende och för att fira att detta löste sig så snabbt och bra så stannade jag till vid Carrifour och köpte mig ett gäng öl och åkte till campingen för att fira.
Hojen inne hos den snabbaste mekanikern jag någonsin sett
Nu var det dags att ge sig av åt ett annat håll och ställa in siktet på bland annat, Parc Naturel Régional du Vercors, Parc naturel régional de Chartreuse samt Parc naturel régional du Massif des Bauges.
Det blir en bit västerut för att sedan vika av norrut på småvägar och sakta jobba sig längre norrut.
Var så himla glad att det hade löst sig så bra med framhjulet så det var med ett leende jag fortsatte min resa mot nya mål.
Bergen i den här regionen är inte lika höga som i alperna men häftiga nog ändå.
Vyerna är det inget fel på i alla fall
Vägen går längs berget och följer ravinen hela tiden. Ibland längre upp på berget, ibland längre ner
Här är nog ingen ide att försöka fiska i alla fall
Nu är det så varmt så nu får man stanna och vila i skuggan
Då och då kommer man till de här härliga turkosfärgade sjöarna
Nu börjar det bli stekande hett här uppe i bergen
Och så mina härliga moln uppe på topparna
Det är så här mina kurvor ska vara istället för serpentiner
Eller så här
Såna här kurvor är ju inte så dåliga heller
Ibland undrar man vad som hänt i naturen. Hur har klippblocken hamnat här. Eller så är jag bara ensam inne i hjälmen med mina konstiga tankar. Vem vet?
Rast o vila i skuggan
Ibland när man kört på platta marken en stund tycker man att man kör nere på havsnivå tills man kommer fram till nya berg och inser att man nästan tittar ner på dom
När man kommer körande och ser det här framför sig så inser man att man kommer att ha roligt om en stund igen
Där ska jag snart upp och över och igenom om en liten stund. Ser redan fram emot det.
Och roligt blir det, var så säkra.
På väg uppåt i bergen igen, dags att ha roligt en stund.
Uppåt uppåt uppåt
Ganska brant här kan man säga
Det var en rolig väg. Breda serpentiner som man kunde ta med lite fart och mycket nedlägg
Svårt att se, men vägen går faktiskt där nere i skogen på väg uppåt
Hondan får vila lite ibland
Nu börjar jag komma in på spännande vägar
Härliga kurvor, men inte läge för hastighet och nerlägg
Detta kallar jag för en skymd kurva
Det är långt ner till botten av ravinen.
Ramlar man ner här hinner man ringa hem till frun och säga hej då innan man träffar botten
Lika spännande varje gång att smyga fram till en sån här kurva och kolla om man får möte
Man går inte gärna in i denna kurvan med nedlägg
Det är inga balkonger längs berget, det är vägen som går där
Man har iallafall fin utsikt från "balkongerna"
Fantastiskt
Väldigt spännande väg.
Framme i Morbier. Fick till och med samma plats som förra gången jag var här. Men förra gången jag var här så höll jag på att elda upp hela campingen när gasoltuben sprack under matlagning. Efter den resan så har jag alltid med mig en liten brandsläckare ifall det händer igen för mig eller någon annan
Sista ravinen att åka igenom innan jag kommer ut på slätten. Jag följer planen att inte åka motorväg i Frankrike,
alltså snirklar jag mig norrut på småvägar och genom småbyar
Inte ett berg eller en ravin i sikte. Nu åker jag omkring i jordbruksmarker och snart lämnar jag Frankrike och åker in i Tyskland igen
Sista rasten i Frankrike
Lunch längs autobahn med Franska varor. Jag har hittat små minipizzor på Lidl i Frankrike som jag tycker är hysteriskt goda. Nästan varje gång jag ser en Lidl i Frankrike måste jag gå in och kolla om dom har några kvar. Två såna pizzor och en flaska juice är en perfekt lunch, eller frukost eller middag. Okej, jag älskar dom.
Framme på campingen i Travemünde. Jag skulle ta färjan lördag morgon så det var bra att tillbringa natten här.
Funderade på att åka in till stan och fixa några öl när jag såg att utepuben serverade öl för 1,80 euro.
Jag åkte inte in till stan
Stövlarna hade gjort sitt för denna gången sa dom
Ännu en färjekö. Undrar hur många jag stått och väntat i nu?
Sista blicken på Travemünde. Undrar hur det är att sitta i en sådan stol på semestern istället för i sadeln på hojen
Sverige
Efter att ha kommit iland i Trelleborg och snirklat mig förbi alla bilar i hamnområdet så var det bara att ge gas och åka hemåt.
En resa på 36 mil tog faktiskt ovanligt kort tid. Kan det vara att jag hade autobahntempo kvar i kroppen eller hade jag bara hemläntan tro?
Kom hem 21.00 så det mesta fick vara kvar på hojen till dagen därpå, då det blev persedelvård, hojtvättning och diverse andra rengöringar.
Frankrike överaskar igen med sina vägar, sina berg och raviner och fantastiska natur.
Jag vet inte om det är jag som har haft tur, men efter denna fjärde resan till Frankrike har jag bara träffat på trevliga, hjälpsamma Fransmän. Visst har vi haft problem ibland att förstå varandra, men med gester och ett leende så har vi alltid kommit överens och förstått varandra till slut.
Som en Engelsman, bosatt i Frankrike sa till mig, Frankrike slutar aldrig överaska hur länge du än kör där. Jag är nog benägen att hålla med.
Jag kommer att vara tillbaka snart igen.
Äntligen var det dags för att ge sig av på mc semester igen. Två års väntan är över för att få komma utomlands igen.
En liten kort resa var planerad, för jag hade inte så mycket tid på mig och jag hade lovat hemma att jag skulle vara tillbaka innan midsommarafton.
Planen är att åka ner till norra Tjeckien och åka småvägarna där i norra delen av landet upp mot Polen, för att sedan fortsätta färden söderut i gränsområdet mellan Tjeckien och Tyskland.
Rutten i gps:en var inlagd sen länge, först färjan från Trelleborg till Rostock, efter att ha kommit i land i Tyskland kör jag autobahn ner till Berlin. Jag har ju alltid undvikit större städer när jag är ute och åker, men jag har åkt förbi Berlin så många gånger att jag nu bestämt mig för att åka in och titta på Branderburer Tor innan jag fortsätter färden mot Tjeckien.
Som vanligt var jag ute i god tid så jag fick sitta och vänta på färjan i två timmar innan det var dags att åka ombord. Nu gjorde detta inte så mycket då det var ganska många hojåkare som skulle med samma båt så det fanns många att prata med.
En del hade varit iväg på sin semester och en del, som jag var på väg att starta sin semester så det blev många intressanta samtal under tiden vi väntade på att få åka ombord på båten.
Klockan 22.30 avgick båten i tid så det var bara att gå och lägga sig för båten skulle vara framme kl 6.00 i Tyskland.
Tiden går fort när man sover och när dom ropade för väckninig så var vi framme och snart satt jag på hojen på väg mot nya mål.
Eftersom det var söndag morgon så var det nästan tomt på autobahn och farten skruvades upp litegrann när jag fick uppleva något jag aldrig upplevt på autobahn förut. Rådjur hoppade fram från fältet jämte och upp på vägen framför mig, dom var inte så nära att det var någon risk att jag skulle köra på dom, men jag fick testa bromsarna ordentligt innan dom vände om och sprang tillbaka dit dom kom ifrån.
Efter denna upplevelsen så tog jag det lite lugnare på färden mot Berlin.
Första rasten på resan.
Stannar alltid i Susedalen rastplats när jag åker söderut. Lagom sträcka att åka för att sedan kolla
så att allt sitter fast som det ska.
Första färjekön på två år.
Tänk att man kan längta till att få sitta i en kö.
Men detta har jag verkligen väntat på, att få åka iväg ut i europa igen.
Första stoppet var som sagt Berlin. När jag letade mig fram längs gatorna in mot centrum så blev det varmare och varmare. Snart stod tempmätaren på 37 grader och det blev varmt innanför stället.
Ju närmare jag kom Brandenburger Tor, ju mer poliser noterade jag. Snart så stod det tre bilar och 6 poliser i varje gatuhörn.
Senare fick jag veta att det pågick både ett EU toppmöte och ett Natomöte i Berlin.
Eftersom jag inte visste detta då, fortsatte jag glatt framåt mot mitt mål. När jag kommer fram till Unten den Linden som leder fram till Brandenburger Tor var den avstängd för all trafik, fotgängare fick gå på promenadgatan mellan vägarna tydligen.
Det är ju inte för inte jag kör en Africa Twin så det var bara att köra upp för trottoarkanten och in på gågatan, sedan skickligt manövrera sig mellan alla matställen och promenerande folk.
Enligt gps:en så skulle jag parkera framför Hotell Adlon Kempinski för att promenera runt lite.
När jag kom fram mot hotellet så trodde jag nästan att jag kommit in i en amerikansk actionfilm eller nåt. Fram emot mig kommer ett antal killar i svarta kostymer, vita skjortor, solglasögon och öronsnäckor med ena handen innanför kavajen. Först då noterade jag alla amerikanska flaggor på hotellet samt alla flotta limousiner framför ingången.
-You can't stay or go here sa den ena med en väldigt amerikansk och auktoritär röst, samtidigt som han pratade med kavajslaget.
-But my gps told me to go here, svarade jag med en inte allt för kaxig stämma. (Fyndigt svar va?)
-Move, svarade han kort och nickade bortåt med huvudet.
Snabbt pilade jag iväg, inte i närheten av poliserna som hade sett mig åka på gångvägen utan ut en annan tvärgata.
Nu fick det vara nog med spänning och värme, jag körde planlöst ett par kvarter och lät gps:en räkna om rutten för att ta mig ut ur stan. Jag skulle kollat på Checkpoint Charlie också men vem vet vad som väntar där. Nä, glöm det.
Jag tycker att jag borde fått beröm, jag hittade ju en svag punkt i deras bevakning. Istället blir man bortkörd.
Nä, mot Tjeckien istället.
Knappt en människa på Brandenburger Tor.
Dom som var ute och gick fick bara gå i mitten.
Dom enda fordonen var ett varubud och massa polisbilar.
Och så jag.
Var lite för varmt för att åka omkring i en storstad.
Ännu svettigare blev jag ju efter mötet med amerikanarna.
Väl ute ur Berlin så åkte jag småvägar mot Tjeckien. Hade siktet inställt på Pirna för att sedan fortsätta ner mot Bad Schandau.
Väl där skulle jag leta upp campingen jag lagt in i gps:en, slå upp tältet, dricka en öl, sätta på lite mat och sedan njuta av kvällen.
Det blev i lite omvänd ordning, när jag väl kom fram i värmen så tog jag två snabba öl innan tältet kom upp, men sedan njöt jag av maten och av kvällen samtidigt som jag fick ner några öl till.
Planen för morgondagen var att låta tältet sitta uppe ett dygn till på campingen för attåka in i Tjeckien och snurra runt i bergsområdet i norra delen av landet.
Efter det var det ju bara att komma tillbaka till ett redan uppsatt tält för att sova en natt till och sedan åka söderut.
Innan jag åker upp mot campingen sitter jag en stund och kollar in alla båtar som åker på Elbe
Tältet är uppe, flaggan hänger där den ska.
Jag tältar mellan två bäckar, så det är bäst att man ligger still inatt.
Ena sidan är ju gott om plats på, men på andra sidan ligger jag bara någon decimeter från bäcken.
Men den var perfekt att ha för att kyla ölen.
Det är inte alla som har en gammal spårvagn som granne.
Som tur var så gick den bara på dagtid.
Men spåren gick i vägen.
Rätt som det var så mötte man en spårvagn när man kom körande.
På väg in i Tjeckien. Man får lite öststatsvibbar när man passerar gränsen.
Kortet taget från den Tjeckiska sidan.
Dags för Tjeckien.
Hojen är tankad, vattenflaskor är med. Campinggrejerna är kvar på campingen så idag åker jag lätt.
Sitta en stund och se ut över Elba är en bra start på dagen samtidigt som jag åt frukost.
Efter gränsen kommer man till första staden i landet, Hrensko, det första man ser efter gränsen är ett par taxfreebutiker. Hit åker Tyskarna för att köpa alkohol och tobak. Det var otroligt billigt, men sådant hann jag inte med nu.
Det andra som möter dig är en otrolig mängd butiker, alla ägda av kineser som säljer trädgårdsfigurer, flätade korgar och en massa krimskrams. Skulle du råka stanna utanför en butik kommer en kines utspringandes och vill ha en euro i parkeringsavgift.
Detta är ett ställe jag verkligen vill undvika så det var bara att gasa på genom stan, till macken för att tanka billig Tjeckisk bensin och sedan bege sig upp i skogen.
Området häromkring heter, på den Tyska sidan Sachiska schweiz och man får verkligen alpvibbar när man åker omkring här.
På den Tjeckiska sidan heter området något helt annat, men det går inte att uttala, men det är samma otroligt vackra natur.
Dom goa vägarna börjar med en gång.
Åker från Hrensko mot Jetrichovice och fortsatte sedan mot Chribska på små små vägar med fantastisk natur.
För att inte nämna vägarna i detta området.
Ibland stöter man på sådana här grottformationer i bergen
Vissa av grottorna var väldigt djupa och slingrade sig in i berget.
Perfekt ställe att laga lite lunch på.
Kokt wienerkorv och bröd.
Ibland stöter jag på en liten sjö, men det finns inte så många här i området vad jag kunde se
Vägen går vidare genom Cesky Dub och till Jilemnice där jag vänder lite norrut för att sedan ta mig tillbaka
Det är inte lätt att både kolla på den smala vägen och även titta på den fantastiska naturen
Det gäller att ta det lugnt så att man hinner se allt.
Så ska man ju ha kolll på alla kurvor också
Färgerna är fantastiska i området trots att det är väldigt torrt i naturen
Det finns gott om platser att parkera och pusta ut en stund och ta lite vatten
De flesta vägarna jag kört på hitills har haft väldigt bra asfalt, men jag vet från förra gången jag var här att det kan ändra sig väldigt snabbt så man får inte ta något för givet.
Ibland blir man alldeles mållös över alla färger i naturen här
För att nästa stund åka genom fnösketorra skogar
På en av de få raksträckorna hade dom satt upp denna skylten.
Det är ju inte annat än kurvor
Helt plötsligt så var jag i Polen.
Det hade jag inte räknat med, men det är bara att fortsätta framåt
Det är nackdelen när man har gps men ingen öronsnäcka. Man hör inte kommandona när man ska svänga utan man får hålla ögonen på gps:en hela tiden. Jag gillar inte att ha öronsnäckor i när jag kör för jag vill kunna höra omgivningen. Här har jag missat en sväng någonstans och hamnat i Polen tidigare än beräknat. Nu gör ju inte detta något, det är bara att fortsätta framåt så räknar gps:en om rutten. Denna gången räknade den dock lite fel eller rättare sagt den har inte fått med en väguppdatering trots att jag uppdaterade den samma dag som jag åkte.
Enligt gps:en så ska jag köra vägen jag är på i 8 km för att sedan ta vänster i den korsningen som kommer då.
När jag kört 7,9 km stöter jag på en motorväg som inte finns med i gps:en, korsningen jag skulle till är spårlöst försvunnen.
Nåväl, till vänster går en grus/sandväg parallelt med motorvägen. Kör jag den så räknar gps;en om rutten och allt är frid o fröjd.
Grus/sandvägen är så där lagom lös så man måste hålla på gasen för att framhjulet inte skulle gräva ner sig. .
Bestämde mig för att här får man köra lugnt så att inget händer, men vägen gick spikrakt så långt jag kunde se och inga hinder fanns det. Det var helt platt så jag såg hur långt som helst.
Som jag bestämt så körde jag lugnt ut på vägen, men sen så blev det långtråkigt så det gick fortare och fortare och sedan tänkte jag att här borde man kunna köra om bilarna på motorvägen.
Sagt o gjort Africa twinnen fick kugga ner två steg och gasrullen vreds i botten och så for vi iväg. Lyckades faktiskt ta mig förbi ett par bilar när jag såg en liten förändring i vägen.
Dom hade grävt ner en trumma under motorvägen men på den grusvägen jag åkte hade dom valt att gräva ut en kanal med sluttande sidor så bilar kunde ta sig över så helt plötsligt försvann marken och jag befann mig i luften, landade nere i svackan utan problem, men sen skulle jag upp för den igen. Där blev det lite spännande för där blev vi verkligen airborn jag och min hoj. Hann tänka att nu måste jag väl landa snart innan jag verkligen landade. Nu blev det inget högt hopp men av hastigheten blev det långt, Inte en aning om hur långt men det var rekord för mig på en stor adventurehoj. När jag väl landade så insåg jag att jag måste ta det lugnare och med bilarnas uppmuntande tutande så bromsade jag lite och körde i ett vettigare tempo.
(Detta var hur jag upplevde det. Det kanske inte alls var så långt, men jag vill tro det.)
Under tiden hade gps:en iallafall hunnit räkna om rutten och hade nya förslag på gång. Nu var den ju inställd på att inte undvika grusvägar så den visade in mig på en annan grusväg som bara blev mindre och mindre för att till slut bli två knappt skönjbara hjulspår. Glatt körde jag vidare och började närma mig bebyggelse. Tyvärr så lotsade den in mig mot en trädgård som gps:en inte visste om att den fanns. Nåväl, det såg ut som att trädgården inte hade något staket men en häck fanns runt om den fast med ett litet hål där jag kunde köra genom.
Väl genom häcken hamnade jag på baksidan av en tomt där det pågick en Polsk groggfest. Där satt ett antal Polacker med vodkaflaskan i ena handen och cocacolaflaskan i andra och stumt kollade när en Africa Twin helt plötsligt kom genom häcken, över gräsmattan och vidare jämte garaget och ut på gatan. Tyvärr svängde jag åt fel håll när jag kom ut på gatan och upptäckte att jag hamnat på en återvändsgata. Det var bara att vända för att åka förbi trädgården jag kom genom en gång till.
Så dags hade en del faktiskt kommit på fötter och stod och hejade på mig när jag köre förbi.
Resten av dagen gick faktiskt utan några mer incidenter.
Efter äventyret i Polen fick jag stanna en stund och pusta.
Efter dagens äventyr var jag tillbaka på campingen och tog en välbehövlig dusch.
Sedan gick jag iväg till restauranten för mat och öl samt lite tjöt med andra som satt där.
Tillbaka vid tältet justerade jag morgondagens rutt i gps:en utifrån de tipsen jag hade fått av middagssällskapet.
Nu var det dag att ställa in siktet söderut och åka i gränsområdet mellan Tjeckien och Tyskland, mest inne i Tjeckien.
Vädret såg lovande ut för morgondagen, hojen gick som en dröm. Detta kommer att bli bra.
På morgonen packade jag ihop mina grejer och åkte iväg. Efter ett kort stopp på Lidl för inköp av frukostbröd, pålägg och juice så for jag iväg för att leta efter en bra plats att äta frukost.
Färden var planerad att gå via Dubi och Litvinov i Tjeckien och fortsätta söderut längs gränsen.
Fantastiskt fint även åt detta hållet
Mycket rovfågel här uppe i bergen
Enorma ängar här uppe som aldrig verkar ta slut även om denna gör det.
På vissa gick det grusvägar så att man kunde gena lite
Och så kommer man ut på vägen igen och fortsätter
Man pendlar hela tiden mellan bergslandskap, skogar och ängsmark
När man åker genom dom stora skogsområdena här, speciellt i Tjeckien så är vägarna spikraka under långa sträckor.
När jag kom körande på en sån sträcka hade jag lagt i farthållaren och satt o drömde mig bort en stund. Tyckte att jag såg, innan jag körde ner i en liten svacka att jag hade skog rakt framför mig. När jag kom upp ur svackan såg jag att vägen tog slut en kort bit framför. Efter en kort reaktionstid var det bara att bromsa med allt jag hade och fick stopp på hojen med framhjulet inne i skogen. Tack Hondas ABS för att du fungerar.
Vägen svängde nästan 180 grader, inte en varningsskylt eller något annat som varnade om en skarp kurva. Tur att man, trots att man drömmer sig bort lite har förståndet att hålla koll framåt och reagerar på förändringar i naturen.
Det var bara att ta ett litet kort varv i skogen så jag kom upp på vägen igen och fortsätta.
Många skidanläggningar här uppe i bergen men knappt någon verkade ha öppet på sommaren
Det bara fortsätter och fortsätter
Älskar min Africa Twin
Den ser både maffig och arg ut på samma gång
Ibland åker man ner i dalarna och genom någon liten mysig by.
Sen fortsätter man uppåt igen och tränar lite kurvteknik
Oftast har man en fantastisk utsikt
Ibland så kryper skogen på mig från något håll eller bägge och så kan man köra i skuggan en stund
Så är man ute bland fälten igen efter en stund
Framme i Oelsnitz Vogtland och campingen där.
Ett par goa öl passade bra efter denna dagen.
På plats på campingen.
Här träffade jag en äldre tysk farbror som var på cykelsemester. Han pratade inget annat än tyska som jag inte kan ett ord av men vi pratade på under hela kvällen och hade trevligt. Tänk vad ett par öl kan göra när man träffar nya människor.
Tidig morgon.
Idag ska jag med kvällsfärjan, men jag har gott om tid på mig så det blir småvägar upp genom Tyskland.
Körde på mindre vägar i lugn och ro och njöt av livet.
Små byar passerades hela tiden
Denna delen av Tyskland var ganska platt och det var jordbruk på bägge sidorna av vägen nästan hela tiden.
Ibland passerar jag små fnösketorra skogar. Det kan inte ha kommit mycket regn i detta området.
Jag fick för mig att jag ville testa en annan väg än den gps:en föreslog, så jag skrev in vart jag ville åka och talade om att den inte behöver undvika grusvägar.
Genast dirigerade den in mig på en grusväg över ett fält och in i en skog. På fältet var vägen bra men i skogen blev det bara två hjulspår som även dom blev mindre och mindre.
En egenhet min gps har är att den slarvar lite med avstånden. Oftast visar den rätt och räknar ner från 100 m och minskar med 10 m fram till korsningen. Ibland gör den som den gjorde nu. Den talade om att det var 100 m kvar till ett t-kors för att sedan tala om att nu är det 20 m kvar. Vägen som korsade oss var två hjulspår från någon större skogsmaskin, med andra väldigt djupa spår. Jag fick stopp på hojen i tid, men tyvärr så stod framhjulet i ena spåret och bakhjulet i det andra samtidigt som hojen hängde på mittremsan och dinglade.
Jag hade ju inte planerat för någon mer avancerad offroadkörning denna resa så några större verktyg hade jag inte med mig. Jag ställde hojen där den var, något stöd behövde den inte den stog bra för sig själv. Fick tag i lite grenar som jag kunde hacka bort lite jord med för att sedan stå jämte hojen och försöka vagga upp den ur hjulspåren. Lite för mycket gas och den grävde ner sig djupare. Till slut så kom jag iallafall upp ur spåren och då uppkom nästa problem. Jag stog inne i en väldigt tät granplantering och kunde ju inte backa ur den igen för då hade jag hamnat i hjulspåren igen.
Nåväl, det var bara att ta sikte jämte granarna och försöka köra en halvcirkel så att jag kom upp på spåren igen samtidigt som jag hoppades att det inte skulle finnas några gropar i marken för jag såg ju ingenting med alla grenar i ansiktet.
Till slut kom jag upp på spåret och ut på en asfaltsväg och fortsatte färden.
När jag kom fram till nästa by, svettig och eländig så blev jag så innerligt trött på tyska småvägar, tyska byar och städer,
30-sträckor, trafikljus, fartkameror överallt, temperatur över 30 grader och poliser med laser att jag valde att snabbast möjligt ta mig ut på autobahn igen för att få lite hastighet och lite svalka. Så sista 10 milen blev på autobahn.
När himlen ser ut så här och det är över 30 grader i skuggan då vill man inte sitta fast med en stor adventurehoj i skogen.
När jag kom fram till Rostock så blev det ett obligatoriskt stopp i Bordershop för att fylla upp packväskorna igen.
Efter det hann jag med att åka in till stan och hitta ett matställe och käka lite för att sedan åka till färjan.
Ännu en färjekö.
Jag skulle ta nattfärjan till Trelleborg så jag hade några timmar att slå ihjäl.
Färjan skulle gå kl 23.00 med incheckning från kl 21.30. Klockan 20.00 ca kom det upp på displayen "delayed", inget mer.
Alla undrade vad som pågick men incheckningarna med TT-Line är ju med automater så ingen personal finns på plats.
Nåväl, det löser sig alltid. Vi var ett gott gäng mc-folk där från flera länder så vi började som alltid mc-folk gör, bilda en grupp och diskutera hojar, resmål mm. Vi hade ganska trevligt där på asfalten. En av dom hade varit borta på TT-lines kontor och fått tag på någon som visste att färjan var försenad och incheckningen skulle öppna kl 23.30 med avgång kl 01.30
Nåja, det är inget att hetsa upp sig för. Färjan kommer inte fortare för det men vi var lite tjuriga för att det inte kom någon information till alla som köade så vi fick gå runt och berätta för alla som satt och väntade.
När det var gjort och vi var samlade igen sa ett Engelskt par som var fantastiskt roliga att dom skulle till några Svenska vänner och fira midsommar.
- Det skulle vara så roligt om jag både kunde sjunga och dansa "the frogdance" sa hon till mig. Det skulle knäcka våra kompisar när vi firar midsommar.
- Då fixar vi det, sa jag. Vi har ju tid på oss.
Att dels lära henne den Svenska texten och sedan översätta den, för hon ville ju veta vad den betydde också, var en utmaning, men dom flesta som stog och lyssnade hängde på och försökte.
Att höra Engelsmän, Tyskar, Italienare och Österrikare sjunga Små grodorna på Svenska var en upplevelse som jag inte kommer att glömma på många år.
Sen gick vi över till dansen, där en hoj fick vara midsommarstång och ett gäng galna mc-folk i mc ställ börjar dansa och sjunga Små grodorna var en syn som för alltid har fastnat på näthinnan.
Det var nog fler som undrade vad som pågick för bilar började tömmas och publiken blev större och större samtidigt som alla filmade med telefonerna. Hamnar inte detta på youtube så är det ett mirakel. Hoppas inte det.
Efter lite övning där alla bröt ihop fullständigt så avslutade vi träningen av det Svenska midsommarfirandet.
Hoppas att det gick bra för dom på midsommar.
Jag fick iallafall en inbjudan att jag alltid var välkommen hem till dom i södra England när jag kommer över dit. Det får jag se till att göra för roligare personer har jag knappast träffat.
Till slut öppnade incheckningen och först i kön stog ett Tyskt par som var särbos och hade varsin hoj. Tjejen knappade in bokningsnumret och åkte in, när det var killens tur så såg jag att han knappade in bokningsnumret flera gånger, men grinden öppnade sig inte. Efter en stund gick jag och några andra fram och kollade om vi kunde hjälpa till. Vi såg att han gjorde rätt, men inget hände.
Efter ett antal misslyckade försök där det bara stog "ogiltigt nummer" så vände stackarn på pappret och upptäckte att han hade bokat in sig på Stena Line fast vi andra skulle åka TT-line.
Den färjan går 30 min innan vår och incheckningen hade stängt, men båten låg kvar ännu.
Dom hade bokat sina biljetter separat och trott att dom hade bokat samma båt.
Hoppas han kommer med, sa tjejen. För han har tältet och min sovsäck på sin hoj.
Till slut kom färjan och vi kunde åka ombord och snabbt komma upp för att lägga sig och sova en stund.
På morgonen tog vi ett allt för snabbt farväl av varandra och fortsatte åt respektive håll.
Incheckning kl 23.30 bara för att köra 200 m och sedan ställa sig och vänta 1 ½ timme igen
Någonstans där framme ligger Sverige
Båten körde in mycket tid under natten så vi kom till Sverige på nästan utsatt tid.
Eftersom klockan skulle vara runt 8.00 när jag passerar Lomma så tänkte jag åka in till några branchkollegor på Packdesign och se om dom hade något kaffe på. Det hade dom och pratiga var vi också så jag kom inte från Lomma förrän klockan började närma sig 10.30
Bäst att ringa till hustrun och meddela att det hade blivit en liten försening och hemkomsten är lite senare än planerad.
Autobahntempot satt kvar i hojen så färden upp till Alingsås gick snabbt och smidigt och sen var denna resan slut
Ett litet stopp efter Hallandsåsen fick det bli.
Norra Tjeckien är ett fantasiskt fint land med en vacker natur. Vägkvaliteten skiftar ganska ordentligt från slät fin asfalt till hur många gånger kan man lappa en väg egentligen? Alla skyltar är på Tjeckiska, inget är anpassat för utländska turister och väldigt få Tjecker prata Engelska, men det löser sig ändå för dom är väldigt vänliga och hjälpsamma. Iallafall dom jag har träffat på.
Ni som funderar på att åka dit, tveka inte. Det kommer att bli en upplevelse om ni bara håller er ifrån de stora motorvägarna och letar er in på dom små vägarna som går igenom de små byarna.
Nu blev jag sugen på att åka dit igen.
Att åka på mina resor själv är ett av dom bästa besluten jag gjort, men det gäller att ha en positiv inställning och att bjuda på sig själv så kommer man att träffa så många olika människor från olika delar av världen som man antagligen inte kommer att träffa när man åker i ett stort sällskap.
Men det är ju bara vad jag tycker, ni andra gör ju precis som ni tycker och är bekväma med. Ni kommer säkert att ha lika roligt som mig, men på ett annat sätt.
Nu är det dags att börja fundera på resan i augusti. Vart vill jag åka, vad vill jag se?
Ska det vara så hiskeligt varmt nere i södra europa är jag inte säker på att jag vill vara där, men vart ska jag åka istället?
Det är ganska angemäna problem jag har och har jag inte större problem än detta så har jag ett ganska bra liv.